Brödrafolkens väl

Svensk-norska säkerhetsrelationer 1949–1969

Magnus Petersson

Under de år det kalla kriget formades, splittrades den nordiska säkerhetspolitiska kartan. Finland ingick 1948 den s.k. Vänskaps-, samarbets- och biståndspakten (VSB-pakten) med Sovjetunionen. Norge, Danmark och Island anslöt sig 1949 till Atlantpakten (sedermera NATO) och kopplade därmed sin säkerhet även formellt till de västliga stormakterna. Sverige stod från april 1949 ensamt i Norden utan formella stormaktskopplingar. Efter det kalla krigets slut har det dock visat sig att svensk säkerhetspolitik i praktiken liknade den danska och den norska mer än vad man kunde få intryck av i svenska officiella deklarationer.Syftet med denna bok är att belysa hur Sverige och Norge, två länder med på ytan så olika säkerhetspolitiska inriktningar, i praktiken kunde nå en så hög grad av säkerhetspolitiskt samförstånd och var gränserna gick för detta samförstånd.Resultaten visar på ett överraskande omfattande operativt samarbete, särskilt på underrättelse- och flygsidan.Boken framställs i takt med beställning. Leveranstid: 5–7 arbetsdagar.

”Han avdekker at det var ansatser til koordinering i tilfelle en krisesituasjon /.../ [och] viser at landene hadde ›et nesten identisk strategisk syn‹. Sverige, Norge – og NATO – så på hele Skandinavia som en strategisk enhet. Et angrep på det ene landet ville trekke det andre med i krigen. Det norske forsvaret og NATOs planlegning bygget på at Sverige var et sterkt skjold mot Sovjet.  Svenskenes ikke fullt så nøytrale holdning til den kalde krigen har lenge vært kjent. Men Magnus Petersson har sannsynliggjort at det var et nærmere samarbeid enn man hittil har kjent tilet nesten identisk strategisk syn”. Professor Rolf Tamnes intervjuad av korrespondent Henrik Width för Aftenposten, 11 november 2003. Läs hela artikeln via Aftenposten

”Magnus Petersson baserar sin undersökning på böcker, uppsatser, tidningsartiklar m.m. om den aktuella tiden samt på intervjuer och arkivforskning. Unionsupplösningen år 1905 födde en misstänksamhet på båda sidor av Kölen som fortfarande levde 1940 när Nazityskland ockuperade Norge. Kriget gjorde Norge  probrittiskt och antityskt medan Sverige upplevdes som protyskt och antibrittiskt. Trots detta kunde en relativt hög grad av samförstånd uppnås. Båda länderna ville att Norge skulle förbli ett lågspänningsområde. Sverige valde att stå utanför när Norge gick med i Atlantpakten 1949. Det innebar bl.a. att Sverige flera gånger ingrep i och försökte dämpa Norges (och Natos) planer på att förstärka försvaret av den Skandinaviska halvön på ett för Sovjet utmanande sätt. Det kalla kriget var långt ifrån slut år 1969 men av ‘säkerhetsskäl‘ är arkiven stängda för vidare forskning i detta tydligen känsliga ämne.” Arvid Rundberg i BTJ Media, häfte 24 2003