Kunskapens människa

Om kroppen, kollektivet och kunskapspolitiken

Stefan Svallfors

2:a upplagan En kritisk vidräkning med forskningspolitiken i Sverige och ett personligt hållet försök att beskriva den mänskliga bas som kreativitet och kunskap vilar på.

Detta är en personlig bok om kunskap och forskning om dess villkor och förutsättningar. Stefan Svallfors är en känd samhällsvetare som utifrån sin kvartssekellånga erfarenhet av den akademiska världen resonerar kring hur skapandets villkor ser ut och kan förbättras. Så här skriver han t.ex:

"Själv har jag två demoner i släptåg. Ofta håller de tyst, men ibland vaknar de till liv. I synnerhet om det en tid gått dåligt med skrivandet och publicerandet. Den ena säger 'Det har ju gått bra hittills. Men snart kommer de på dig!'. Den andra säger 'Du gjorde ju en del bra saker förut. Men vad har du gjort på sista tiden?' De är obehagliga följeslagare och de går inte att bli av med. De tystnar under långa perioder, när forskningen går bra och självförtroendet och självkänslan är goda. Men så snart något sviktar så är de där igen.

Den amerikanske sociologen Dalton Conley menar att i själva verket är fraud anxiety, rädslan att bli avslöjad som en bluff, endemisk i vår typ av verksamheter. Våra verksamheter skapar, precis som reklam- eller kulturvärlden, ingenting materiellt påtagligt. Vi producerar texter, inte bord och stolar och köksavlopp. Vi skapar idéer, visioner, frågor. Och de saknar materialitet, de får sin mening bara i andra människors huvuden och praktiker. I en sådan verksamhet, menar Conley, ligger fraud anxiety ständigt på lur. Tänk om det jag åstadkommit i själva verket helt saknar värde, tänk om det är trivialt, tänk om ingen tror på det jag säger, tänk om ingen vill ha mig. Tänk om jag bara är en stor bluff.

Det djävulska med denna fraud anxiety är att den inte låter sig dövas av erkännanden och utmärkelser. För har du verkligen gjort dig förtjänt av alla dessa belöningar? Det är lätt att känna sig som den dystre mannen i en av Jan Stenmarks teckningar: 'Min berömmelse var nu så stor att jämfört med den kände jag mig som en liten skit.' I takt med att piedestalen blir högre och högre växer också de egna kraven på vad som är en acceptabel prestation och med dem prestationsångesten. Det har gått bra hittills, men snart kommer de på dig."