Den representativa demokratins principer

Bernard Manin

Manin ifrågasätter den traditionella synen på demokratiska styrelseskick. Vi betraktar den representativa demokratin som en av flera tänkbara former av demokratiskt styre. Manin menar dock att detta är en felsyn - representativa demokratier utgör ett fundamentalt annorlunda och mer elitistiskt styrelseskick än den athenska direktdemokratin.

Introduktion av professor Peter Esaiasson

Varken antikens eller 1700-talets ledande politiska tänkare ansåg att val är en särskilt demokratisk metod för att utse politiska ledare. För personer som Aristoteles, Rousseau och Montesquieu var i stället lottning den demokratiska urvalsmetoden framför andra. Det visar Bernard Manin i denna fascinerande genomgång av de demokratiska styrelseskickens historia. När de representativa styrelseskicken infördes i slutet av 1700-talet skedde det i avsikt att begränsa det folkliga inflytandet. Den stora skillnaden mellan direktdemokrati och representativ demokrati går mellan system som bygger på lottning och sådana som tillämpar val, hävdar Manin. I en avslutande teoretisk analys av valets mekanismer visar han också att valet till sin natur är elitistiskt: det leder oundvikligen till att personer som är överlägsna väljarna blir utsedda till representanter och makthavare. Denna banbrytande  och djupt originella bok kommer att ge många läsare en aha-upplevelse.